Matrix IV: The Hobbit möter Suckerpunch

Den första Matrix spelade mästerligt på flera nivåer samtidigt som den bjöd in till en ny nivå av specialeffekter.

Film nummer fyra beskrivs kanske tydligast med en av de få korta blickarna över den fjärde väggen – en beordrad film skapad av en kommitté.

Det kan vara så att den här recensionen visar mest på hur gammal och ohipp jag har blivit. Men dels så är jag rimligtvis målgruppen, och dels så uppskattade jag Cloud Atlas som folk i gemen verkade ha svårt för.

Men vad gör mig så besviken? Precis som The Hobbit kändes berättelsen inpressad i ett givet format så att Peter Jackson Warner Kunde bygga ett nytt pengaslott.

Om minnet inte sviker så tyckte folk att den mediokra budgetbesparingen Suckerpunch var klyftig när den i själva verket var en massiv återanvändning av existerande specialeffekter med ett lövtunt skal av originalitet.

På samma sätt imponerar inte effekterna på något plan. De är inte ens gjorda med gammal teknik, utan regelmässigt direkta inklipp från originalen. I början finns ett svagt hopp om att det är ett underliggande hinduiskt tema som är orsaken till detta, men i så fall misslyckas man dramatiskt med att göra poängen hela vägen i mål.

Egentligen ville nog syskonen Wachowski (då bröder nu systrar) helst bara berätta om mötet med en tvillingsjäl mitt i livet, och trevandet som krävs för att fatta modet som krävs för att förstöra två världar i skapandet av en tredje. Ackompanjerat av en inkonsekvent filmmusik.

Tyvärr kom ett krav på specialeffekter och förstörde vad som kunde vara en fin berättelse. Här har det inte skett några innovationer, och det är oklart varför de syntetiska livsformerna är söta (eller varför de har ansikten över huvud taget) och anpassade för mänsklig kommunikation.

Agenterna är inte längre en representation av människan som sitter fast i civilisationens kugghjul, utan själlösa dockor. Om det är en avlägsen pik riktad mot dagens häxjägarsamhälle så går mobben över mitt huvud.

Neil Patrick Harris roll hade gärna fått lite mer kött på benen, men han gör mycket med ett av de få nyheterna.

När trailern för Unreal Engine (som demonstrerar möjligheterna med hjälp av Matrix) är mer spännande än filmen återstår frågan: hade Walking Dead passat bättre som titel än Resurrections?